skip to Main Content

Fundamentet

Systemtraumatologi bygger på delar av de fem psykologiska inriktningar som ligger till grund för dagens forskning inom psykologi.

Fundamentet i det systemtraumatologiska perspektivet  innebär att kärnan i all problematik ligger i dem system som har skapats som ett resultat av de trauman och händelser som vi upplevde som barn. Systemtrauman bottnar i att vi på något sätt blivit avvisade, övergivna, svikna och inte respekterade. Visade en annan väg än verkligheten. Vi måste då bli delaktiga i våra föräldrars oförmågor och anpassa oss.

De system som styrde våra föräldrar blir våra existensiella villkor. Om våra föräldrar inte är öppna och tillgängliga så skapas ett gränslöst förhållande mellan barn och förälder. Gränserna är lösa och otydliga och gör det omöjligt för oss att se vart barnet slutar och föräldern börjar. Föräldrarnas skuld och skam, blir barnets skuld och skam. Det är så systemet flyttar in i oss.

Förloppet

Förloppet för utvecklande av systemtrauma innebär att vi avbryts i kontakten till vår förälder genom att denne inte förmår vara närvarande, utan är styrd av sina systemtrauman. Det innebär att barnet lämnas ensam, får inte sina behov tillgodosedda. Barnet måste överge sig själv för att vara som det förväntas av det. Så som : jobbig, snäll, duktig, glad, ledsen eller det som krävs för att föräldern ska känna att det passar hennes systemiska livsperspektiv. Där börjar barnet att skapa en värld som nu bor i intellektet. Här börjar nu barnet att skapa sitt egna systemiska livsperspektiv utifrån det man får till sig av föräldern. Barnet bygger och utvecklar sitt eget systemtrauma som nu är villkoret för livet. Ett systemtrauma är ett levande tillstånd. Trauma är inte bara något som hänt, det händer. Vår intellektuella värld som nu har makten om oss har inte kompetens att uppfatta verkligheten och vara närvarande. Det registrerar livet och planerar för att försöka förstå varför vi finns och var vi ska finnas i det. För att sedan planera framåt. Det är vad som uppfattas som att vara kontrollerande. Ju tidigare och kraftigare förloppet skett ju större skada.

Svårigheten med att få tillbaka makten om sitt liv är att vi nu har blivit beroende av vårt systemtrauma. Att släppa greppet om det som håller oss vid liv är en stor operation.

Strategierna nu är de enda verktyg vi kan ta till, som att svika – avvisa – och inte respektera oss själva innan det drabbar oss igen. Där upplever vi någon slags kontroll. Dock blir priset själslig isolering och tomhet. Där vi inte utvecklas som individer.

Motståndet mot vad som gjorde oss illa som små blir våra livsvillkor. Vi kämpar emot eller tillfredställer en makt istället för att stå på egna ben. Villkoret för vår existens blir att finnas där för andra eller fylla en funktion i olika relationer. Vi bär vår oro och rädsla i en bubbla av ensamhet och agerar utåt i hopp om att sticka hål på bubblan och slippa allting som vi bär på.

Trauma ur ett barndomsperspektiv

För att bearbeta och ta hand om ett trauma behöver vi möta och uttrycka den smärta vi känner. Precis det försöker vi till en början göra som barn. Vi gråter och söker tröst hos våra föräldrar, men om de är oförmögna att möta oss i det, lämnades vi ensamma i vår sorg. Vi söker efter att få trygga kärleksfulla gränser så vi kan hitta oss själva innanför de ramarna.

Trauma ur ett barndomsperspektiv är inte bara något som har hänt utan är i högsta grad levande. Det sker nu. Det obearbetade trauamat är det som vi befinner oss i när det aktiveras av något som liknar det som är obearbetat i oss. Det är då vi känner stress och oro.Det yttrar sig i att vi otaliga gånger inte ha blivit bemötta på det sätt vi hade behövt som barn. Den vuxne framför oss upplever vi som en stel gestalt, icke närvarande eller då systemstyrd. Vi förvägras mötet och lämnas ensamma. Vi blir då osedda.

Skam och skuld skapas som hindrar att nå oss själva också. Konsekvensen blir att vi lever i en stress som vi försöker hantera. Det är symtom.

All psykisk ohälsa skapar därför bindningar (medberoende/beroende) till tillstånd som måste bearbetas för att vi ska kunna nå till oss själva. Att synliggöra beteenden som vi skäms för. Beteenden som stressreducerar för stunden men skapar mer stress i förlängningen.

FRÅGOR OCH SVAR

Vad är systemtrauma enligt systemtraumatologin?

Trauma får många att tänka på stora och svåra händelser, en tydligt försummad uppväxtmiljö. Så kan det se ut, men oftast är de trauman vi bär svåra att uppfatta, eftersom de är följden av familjesystem som kan vara ärvda i generationer. Det har därför normaliserats. ”Det avbrutna traumat” är vår definition på psykisk ohälsa.  Möts vi inte så som vi har haft behov av som barn så avbryts processen i oss och vi får istället anpassa oss. Man kan definiera det som systemtrauma, då det i sin grund handlar om systemet i familjen man växt upp i. Som i sin tur skapar händelser som sedan kan bli traumatiska i sig.

Trauma kan vara någonting tydligt, som ett sexuellt övergrepp eller att bli slagen, men för ett barn är ett trauma så mycket mer. Som barn är vi väldigt sårbara och helt utlämnade till miljön vi växer upp i. Barnet känner att föräldrarna inte klarar av ta hand om allt det som bor i oss, men samtidigt måste vi som barn ha våra föräldrars omvårdnad för att överleva. Barnets enda val blir därför att stänga av eller gömma de känslor som familjen inte klarar av ta hand om. Vi blir det som förväntas av oss. Barnet agerar då inte längre utifrån vart det befinner sig och utifrån dess egna känslor eller behov.

Viktigt att veta är att trauma inte bara är något som hänt utan är i högsta grad levande. Det sker nu. Det obearbetade trauamat är det som vi befinner oss i när det aktiveras av något som liknar det som är obearbetat i oss. Det är då vi känner stress och oro.Det yttrar sig i att vi otaliga gånger inte ha blivit bemötta på det sätt vi hade behövt som barn. Den vuxne framför oss upplever vi som en stel gestalt, icke närvarande eller då systemstyrd. Vi förvägras mötet och lämnas ensamma. Vi blir då osedda. Skam och skuld skapas som hindrar att nå oss själva också. Konsekvensen blir att vi lever i en stress som vi försöker hantera. Det är symtom.

All psykisk ohälsa skapar därför bindningar (medberoende/beroende) till tillstånd som måste bearbetas för att vi ska kunna nå till oss själva. Att synliggöra beteenden som vi skäms för. Beteenden som stressreducerar för stunden men skapar mer stress i förlängningen.

Trauma gör är att vi utraderar oss själva och egot får ha relationer till andra, medberoende. Egot som måste göra det bra för andra för att ge sig själv rätten till existens. Ytterst åt andra hållet, att vi har en dysfunktionell relation till sex, bekräftelse och kärlek. Är vi ännu mer övergivna så måste vi även gå till kemiska beroenden.

Trauma är ett aktivt tillstånd. Det sker i realtid. Systemet som styr oss är vad som är traumatiserande, sedan skapar vi händelser som passar vårt systemiska livsperspektiv. Som vi sedan upplever som trauman.

Systemtrauma gör att vi inte kan uppfatta oss som hela individer. Vi kan då inte ta ett eget ansvar utan måste gå via andra. Det är det som är medberoende.

Vad är beroende enligt systemtraumatologin?

Systemtrauma skapar medberoendet som i sin tur får konsekvenser som vi definierar som beroende. Ett beroende är i själva verket ett utagerande av den övergivenhet som samlats på oss i medberoendet. Det är här de känslomässiga obalanserna balanseras för stunden.

Resurs 1

Vi måste alltid hitta balans. Är källan till obalansen något jag inte kan förändra så får vi ta till det som kallas beroende. Men som egentligen är ett utlevande av den uppdämda energi vi bär på.

Nu kan vi få utlopp för det vi förlorat i vårt medberoende. Det är stress och energireducerande för stunden, men skapar mer stress i förlängningen. Det fungerar som smärtlindring. Så länge det finns smärta finns det ett beroende. Smärtan tar sig uttryck i oro/ångest. Den hanterar vi på det enda sätt vi lärt oss och kan lita på.

Vi har inte EN utlevelse eller ETT beteende. Vi har ofta en knippe.
Det är en intimitetsstörning. Intensitet får då ersätta intimiteten. Det måste levas ut någonstans oavsett form: alkohol, shopping, mat, sexmissbruk, mediciner, droger, spel, bekräftelse osv.

Om man tittar på ett utagerande så ser man att det är ett kärleks-substitut. Vi skäms för våra mänskliga behov och tar då till en utlevelse som inte kommer att svika oss. Det ger oss inte vad vi behöver men det lindrar smärtan för stunden.

Hur det yttrar sig beror på uppväxtmiljön. Det grundar sig i att ha fått sin integritet skadad som barn, vilket är ett trauma som sedan styr oss i vuxen ålder. Här är vi bundna till traumaupprepande beteenden. Med de ögonen så blir det logiskt att vara i destruktiva tillstånd.

Vad är medberoende enligt systemtraumatologin?

Medberoende är något vi alla är i olika grad. En själslig obalans vari vi får svårt med vår intimitet. Vi vet inte riktigt på vilka premisser vi har rätt att existera. Vi styrs av bilden om vilka vi är och hur vi skall vara. Vilka vi borde vara.

Vi existerar genom andra och annat. Vi fortsätter att bygga på det system som är vårt systemtrauma.
Vi tar positioner och roller i relationen till någon och överlämnar då makten och vi känner oss som offer. Då vi är styrda av andra. Vi styrs av skuldkänslor som i sin tur skapar skam.

Vi står inte stadigt själva utan måste leva genom andra. Det resulterar i att vi blir gränslösa. Gränser löses upp och vi flyter samman med andra. Vi tar till kontroll för att försöka få tillbaka makten om oss. Även den som för andra kan se ut att ha makten är vapenbärare för sitt system.

Vi lider brist på mognad av att inte ha fått vara barn fullt ut, då vi fick ett vuxenansvar.

Rädslan för att bli avvisad gör att vi försöker kontrollera känslan. Avvisa oss själva innan någon annan gör det. Vi har lovat oss själva att antingen aldrig bli beroende av någon annan eller överlämna oss helt.

Var kommer medberoende ifrån?

Det som skett är att vi förlorat oss till förmån för ett familjesystem som styrt vår uppväxtfamilj. Vi har fått ta ansvar där våra föräldrar inte förmått hantera situationer. Det är ett systemtrauma.

När vi som vuxna sedan får en känsla av att vi kan bli uteslutna, att det finns villkor för vår existens, eller när en känsla blir för stark eller att någon kommer oss för nära så väcks såret inom oss från när vi var små. Såret som är hur vi inte kände oss respekterade och nu kan bli avvisade igen.

Vi tas ifrån förmågan att ta ett eget ansvar för oss själva. Vi måste offra oss för andra. Vi försöker bli rätt istället för sanna mot oss själva.

Hur yttrar sig medberoende?

Kontrollen över livet kväver livet. Vi navigerar genom se ur ett rätt och fel perspektiv. Vi har svårt att knyta an då tilliten till oss själva brister.

Vi attraheras till att skapa relationer med andra som påminner om hur vi kände det som barn. Kaka söker maka. Vi kan ha svårt att veta vad vi känner. Vi förlorar oss i andra. Vi ”flyttar” in i andra och låter de styra oss.

Stress. En djup inneboende oro som gör att vi överger oss själva för att försöka skapa upplevelsen av kontroll på livet. Vi har svårt att uppfatta gränser och känna tillit. Vi vet inte riktigt vilka vi är och tar då roller och identiteter i situationer. Vi har svårt att ta ansvar för oss själva och tar då gärna ansvar för andra istället och överlåter ansvaret om oss på dem. Källan till stress är en skam om vår egen existens.

Vi blir beroende av sensationskänslan då vi upplever att vi har kontroll och ”rätt”. Den känslan är det vi försöker leva på.

Vi projicerar vårt tillstånd på andra och annat. Därav att vi ofta får samma typ av problem i relationer.

I relationer så tar vi i vårt medberoende kontrasterande positioner för att inte mötas. Vi kan då skylla på den andre.

Vi får då vara offer och slippa ansvar som i sin tur egentligen är ett rop på hjälp.

bipolar disorder mind mental health connection watercolor painting illustration hand drawing design symbol

Läs mer om sjukdomsförloppet
– från systemtrauma till medberoende

Läs mer om medberoendet
– varför det uppstår, konsekvens och behandling

Läs mer om Motusmetoden
– en individanpassad process mot tillfrisknande

Back To Top