skip to Main Content

Systemtrauma-terapi – en terapiform där vi återskapar förmågan till existensiellt utforskande

Systemtraumaterapi är en integrativ psykoterapiform med en gedigen bas i neurovetenskap, evolutionsteori, anknytningsteori, affektteori och inlärningsteori. Behandlingsmetoden är en relativt ny metod och har utvecklats ur kognitiv beteendeterapi men använder också tekniker och metoder från andra psykoterapiformer såsom psykodynamisk terapi och buddhistisk lära. Målet med systemtraumaterapi är att öka individens upplevelse av trygghet, självtillit och känsla av sammanhang i livet, och därigenom minska känslan av att vara ett offer för det som sker i och utanför en själv.  Genom att göra det möjligt för klienten att möta den skam och det självförakt som denna bär med sig så öppnas möjligheterna till ett friare liv, med mindre bindningar och begränsningar. 

Systemtraumaterapi är ett resultat av närmre 20 års erfarenhet av behandling av klienter utifrån ett systemtraumaperspektiv. Metoden sätter samman flera evidensbaserade komponenter till en helhet, främst från MBT (mentalization based treatment), CFT (compassion focused therapy), KBT, anknytningsteori, mentaliseringsprinciperna och forskning runt minnesfunktioner. Inom terapin används bland annat provokationsövningar och gestaltterapi för att stötta klienten i att komma i kontakt med det som behövs.

Kärnan i systemtraumaterapin är att klienten ska ges förutsättningar att kunna närma sig det som sker i denne  på ett sätt som gör att livet blir friare och mindre bundet till omedvetna  beteenden. Utgångspunkten i systemtraumaperspektivet är att vi som människor bär med oss strategier och skydd som både både hjälper och begränsar oss i livet. Dessa strategier och skydd är dels formade utifrån situationer och miljöer som vi är uppväxta i men redan tiden i mammas mage ger oss grunden i det som vi i vardagligt språk kallar för ”personlighet” samt medvetna och omedvetna tankegångar, reaktioner och beteenden. Oberoende hur bra eller dåliga uppväxtförhållanden har varit så formas barnets strategier utifrån det utrymme som barnet får, och dessa strategier ligger till grund för våra beteenden, reaktioner och tankemönster som vuxna. Som vuxen kan dessa begränsningar i levnadsfrihet upplevas genom att individen skapar livsmönster där individen känner att utrymmet för individen själv inte finns, det saknas, individen känner sig låst i det som sker.

Vad är ett systemtrauma?

Det avbrutna traumat” är vår definition på psykisk ohälsa.  Möts vi inte så som vi har haft behov av som barn så avbryts utvecklingsprocessen i oss och anpassar oss. Vi definierar detta som systemtrauma. Ordet trauma får många att tänka på stora och svåra händelser, en tydligt försummad uppväxtmiljö. Så kan det se ut, men oftast är de trauman vi bär svåra att uppfatta, eftersom de är följden av familjesystem som kan vara ärvda i generationer. Det har därför normaliserats.

Viktigt att veta är att trauma inte bara är något som hänt utan är i högsta grad levande. Det sker nu. Det obearbetade trauamat är det som vi befinner oss i när det aktiveras av något som liknar det som är obearbetat i oss. Det är då vi känner stress och oro.Det yttrar sig i att vi otaliga gånger inte ha blivit bemötta på det sätt vi hade behövt som barn. Den vuxne framför oss upplever vi som en stel gestalt, icke närvarande eller då systemstyrd. Vi förvägras mötet och lämnas ensamma. Vi blir då osedda. Skam och skuld skapas som hindrar att nå oss själva också. Konsekvensen blir att vi lever i en stress som vi försöker hantera. Det är symtom.

All psykisk ohälsa skapar därför bindningar (medberoende/beroende) till tillstånd som måste bearbetas för att vi ska kunna nå till oss själva. Att synliggöra beteenden som vi skäms för. Beteenden som stressreducerar för stunden men skapar mer stress i förlängningen.

Systemtrauma-terapi – i praktiken

Systemtraumaterapi sker främst i grupp, då det är i grupp som den faktiska läkningen kan ske. Klienten ges i gruppen en plats för att utforska dennes eget varande, med och utan strategier och skydd. Genom en grupp med fasta grupp-principer ges klienten en trygg plats där den kan möta det som sker. Allteftersom tryggheten till gruppen, principerna och processen landar så kommer klienten alltmer våga och vilja möta reaktioner, strategier, känslor och beteende- och känslomönster. I gruppen ges klienten en plats att landa i tillit till sig själv och att utveckla förmågan att ta ansvar för sig själv och det som sker.

I behandlingen talar vi om andrum och andlighet som både vägen och målet. Det är viktigt att tala om detta som en plats i sig själv där man kan släppa taget. När klienten ges förutsättningar att vila i andlighet, att skapa andrum i sig själv, så leds klienten till en plats i sig själv där denne inte behöver försvara sig, skydda sig eller fly. Här kan vi titta på det som sker utan att behöva vara rädda, utan att behöva reagera eller agera.

Vi talar också om att hela såren, att läka traumat. Med detta avses att vi utforskar vårt existensiella varande och ser var och hur vi blev avbrutna som barn. Ett helande av ett systemtrauma innebär att jag kan se vad som skedde och hur det lever kvar i mig. Då behöver jag inte längre vara rädd för det som sker, utan kan betrakta det som en del av det som är jag, utan att döma och värdera.

Systemtraumaterapins tio byggstenar

 

Läs mer

 

Litteraturtips

Här hittar du några tips på litteratur som vi använder oss av och som kan vara bra verktyg i din process. Många av böckerna är sådana att de ska läsas med eftertanke och reflektion, och inte sträckläsas. Låt istället visdomen växa fram genom att låta orden landa i dig.

  • Martin Buber, Du och Jag.
  • Fredrick S Perls, Det gestaltterapeutiska arbetssättet.
  • Fjellström Torbjörn, Addiktologi – läran om bindningar.
  • Tommy Hellsten, När allt faller på plats.
  • Beattie Melody, Bli fri från ditt medberoende
  • Gay Hendricks & Kathlyn Hendricks, Den Kloka kärleken
  • Oscar Öquist, Systemteori i praktiken
  • Borrik Schjødt Thor Aage Egeland, Från systemteori till familjeterapi
  • Göran Larsson, Skamfilad
  • Nakken Craig, jaget och missbrukaren
  • Dr Patricia Love – The emotional incest syndrome
  • Marta Gullberg Weston, Från skam till självrespekt.
  • Gorski Terence, Att förstå de tolv stegen
  • Tommy Hellsten: Du är mer än du anar
  • Alice Miller, The body never lies.
  • Tomas Hellsten, Flodhästen i vardagsrummet
  • Byron Katie, Älska livet som det är.
  • Jean – Paul Sartre, Existensialismen är en humanism
  • Wegsheider Sharon, Another Chance
  • Irvin D Yalom, Terapins gåva
  • Anders Broberg, Pia Risholm, Pehr Grahnqvist, Anknytning i praktiken.
  • McQ Joe, The step we took
  • John Bradshaw: Family Secrets
  • Tommy Hellsten: När allt faller på plats
  • Patrick Carnes: The Betrayal Bond
  • Göran Larsson: Rötter och vingar
  • Anthony Stevens: Jung om hans liv och verk
  • Gorski Terence, Vid sunda vätskor
  • Fader Martin, Nyktra betraktelser
  • Alice Miller, Riv tigandets mur.
  • Patricia Tudor – Sandahl, Eftertankar
  • Heider John, Ledarskapets Tao
  • Peter A. Levine: In an unspoken voice
  • Martin Buber, Människans väg.
  • Martin Buber: Det mellan-mänskliga
  • Gabor Maté: In the realm of hungry ghosts
  • Danah Zohar: Kvant tänkande
  • Patricia Tudor – Sandahl, Ordet är ditt

Medberoende

Medberoende är något vi alla är i olika grad. Medberoende innebär en själslig obalans där vi inte varken känner eller vet våra behov. Vi vet inte riktigt på vilka premisser vi har rätt att existera. Vi styrs av bilden om vilka vi är, hur vi skall var och vilka vi borde vara. I medberoendet skapar vi känsla av existensberättigande genom andra, och fortsätter bygga på det system som vi är formade i och har format utifrån det. Vi tar positioner och roller i relationen till någon. I detta överlämnar vi makten och vi känner oss som offer. Då vi är styrda av andra. Vi styrs av skuldkänslor som i sin tur skapar skam.

Vi står inte stadigt i oss själva utan måste leva genom andra, vilket gör att vi blir gränslösa. Gränser löses upp och vi flyter samman med andra. Vi tar till kontroll för att försöka få tillbaka makten om oss. Även den som för andra kan se ut att ha makten är vapenbärare för sitt system. Rädslan för att bli avvisad gör att vi försöker kontrollera känslan. Avvisa oss själva innan någon annan gör det. Vi har lovat oss själva att antingen aldrig bli beroende av någon annan eller överlämna oss helt.

Hur behandlas medberoende?

Kliniskt sett så handlar det om att lära om kroppens kemiska processer – och kroppens sätt att svara på saker som sker. Mänskligt sett att få tillbaka andligheten som gått förlorad och få vara i sammanhang utan att prestera. Det kan bara ske då vi kan släppa våra gamla strategier och mönster. För att det ska ske behöver vi vara i en miljö som är trygg och tillitsfull, där det värnas om gränser. Då skapas utrymme för vårt innersta att ta den plats där annars egot tar över.

Vi behöver få nya perspektiv på oss själva. Det får vi i terapin och genom andra i gruppterapi. Där förmår vi se till helheten och hela oss själva. Då kan vi börja skapa en tillit, först till oss själva, sedan till livet och andra. Jag själv är lösningen.

Det finns bara ett beroende och det är medberoendet. Vi är egentligen inte medberoende till någon. Vi är medberoende till de strategier familjesystemet hade i vår uppväxt. Det är att vara systemtraumastyrd. Medberoende är att svika sig själv till förmån för ett system. Beroende är en känsla av att ta sig själv tillbaka. Förloppet ser ut:

systemtrauma    –     medberoende    –    beroende.

Dessa tre sitter ihop och det gäller alla människor i olika grad. Mental ohälsa och själsligt lidande är resultatet av vårt medberoende. I medberoendet är vi förlorare eftersom vi hela tiden måste ha en yttre kraft att kämpa mot eller tillfredsställa. Det som vi är offer för blir också vägledande. Det kostar och vi går på minus när vi förlorar oss i det.

Hur yttrar sig medberoendet?

  • Kontrollen över livet kväver livet. Vi navigerar genom se ur ett rätt och fel perspektiv. Vi har svårt att knyta an då tilliten till oss själva brister.
  • Vi attraheras till att skapa relationer med andra som påminner om hur vi kände det som barn. Kaka söker maka. Vi kan ha svårt att veta vad vi känner. Vi förlorar oss i andra. Vi ”flyttar” in i andra och låter de styra oss.
  • Stress. En djup inneboende oro som gör att vi överger oss själva för att försöka skapa upplevelsen av kontroll på livet. Vi har svårt att uppfatta gränser och känna tillit. Vi vet inte riktigt vilka vi är och tar då roller och identiteter i situationer. Vi har svårt att ta ansvar för oss själva och tar då gärna ansvar för andra istället och överlåter ansvaret om oss på dem. Källan till stress är en skam om vår egen existens.
  • Vi blir beroende av sensationskänslan då vi upplever att vi har kontroll och ”rätt”. Den känslan är det vi försöker leva på.
  • Vi projicerar vårt tillstånd på andra och annat. Därav att vi ofta får samma typ av problem i relationer.
  • I relationer så tar vi i vårt medberoende kontrasterande positioner för att inte mötas. Vi kan då skylla på den andre.
  • Vi får då vara offer och slippa ansvar som i sin tur egentligen är ett rop på hjälp.

Intellekt och medberoende

Systemtrauma

Det avbrutna traumat” är vår definition på psykisk ohälsa.  Möts vi inte så som vi har haft behov av som barn så avbryts utvecklingsprocessen i oss och vi får istället anpassa oss. Vi definierar detta som systemtrauma. Ordet trauma får många att tänka på stora och svåra händelser, en tydligt försummad uppväxtmiljö. Så kan det se ut, men oftast är de trauman vi bär svåra att uppfatta, eftersom de är följden av familjesystem som kan vara ärvda i generationer. Det har därför normaliserats.

Vi arbetar med utveckling och terapi med utgångspunkt i systemtraumateorin. Kärnan i vår terapi är att klienten ska ges förutsättningar att kunna närma sig det som sker i denne  på ett sätt som gör att livet blir friare och mindre bundet till omedvetna  beteendet. Utgångspunkten i systemtraumateorin är att vi som människor formar system som begränsar och ramsätter oss, med strategier och skydd som både både hjälper och begränsar oss i livet. Dessa strategier och skydd är dels formade utifrån situationer och miljöer som vi är uppväxta i men redan tiden i mammas mage ger oss grunden i det som vi i vardagligt språk kallar för ”personlighet” samt medvetna och omedvetna tankegångar, reaktioner och beteenden. Oberoende hur bra eller dåliga våra uppväxtförhållanden har varit så formas barnets strategier utifrån det utrymme som barnet får, och dessa strategier ligger till grund för våra beteenden, reaktioner och tankemönster som vuxna. Som vuxen kan dessa begränsningar i levnadsfrihet upplevas genom att individen skapar livsmönster där individen känner att utrymmet för individen själv inte finns, det saknas, individen känner sig låst i det som sker. 

Viktigt att veta är att trauma inte bara är något som hänt utan är i högsta grad levande. Det sker nu. Det obearbetade trauamat är det som vi befinner oss i när det aktiveras av något som liknar det som är obearbetat i oss. Det är då vi känner stress och oro.Det yttrar sig i att vi otaliga gånger inte ha blivit bemötta på det sätt vi hade behövt som barn. Den vuxne framför oss upplever vi som en stel gestalt, icke närvarande eller då systemstyrd. Vi förvägras mötet och lämnas ensamma. Vi blir då osedda. Skam och skuld skapas som hindrar att nå oss själva också. Konsekvensen blir att vi lever i en stress som vi försöker hantera. Det är symtom.

All psykisk ohälsa skapar därför bindningar (medberoende/beroende) till tillstånd som måste bearbetas för att vi ska kunna nå till oss själva. Att synliggöra beteenden som vi skäms för. Beteenden som stressreducerar för stunden men skapar mer stress i förlängningen.

Systemtrauma

Vad är en strategi eller skydd?

Det är  handlingsmönster, beteende, tankemönster eller reaktioner som vi omedvetet följer och lever efter, och som blir det som ramsätter vårt liv. Detta ofta utan att vi förstår vad det som är begränsar oss, mer än att vi i oss upplever hinder som begränsar oss och att vi sitter fast i vissa beteendemönster. Det kan kännas som skam, skuld, kontrollbehov, självförakt, hat, ilska, känslan av att vara offer eller absolut ingenting, det är bara ett stopp. Strategier och skydd är mekanismer som uppstått genom att vi upplevt situationer, händelser eller levt i miljöer som skapat stress/kortisolproduktion på ett sätt som gör att vi behöver undvika liknande situationer. Rädslan för att bli avvisad och orespekterad lever kvar i oss på ett sätt som begränsar och som gör att vi försöker undvika att det sker igen. Detta kan även i många fall bli att individen förutsätter att en viss situation kommer bli på ett sätt, för att kunna förbereda sig, och genom detta så blir situationen just enligt förväntan. Individen bekräftar sin bild genom att i förhand skapa en bild av hur en viss situation kan komma att bli.

 

Vuxet barn

Vuxna barn är vi när vi inte fått vara barn. Vi växer upp i en miljö där de vuxnas oförmågor till att vara närvarande föräldrar gör att barnet får ta det vuxnas ansvar. Vi åsidosätter våra egentliga behov som vuxna till förmån för vad vi tror att andra behöver. Sedan kan vi och andra sidan hävda oss och kräva att andra ska göra det samma för oss som vi tycker oss göra för dem.

Utan att ha en självklar relation till vårt inre barn så förlorar vi förmågan att navigera utifrån naturliga männskliga behov. Vi kan inte ledas av nyfikenhet, glädje och kärlek på så sett som ett barn gör. Något som också gör att vi får svårt att navigera i oss själva är när vi som barn tvingas att ha en relation till vår förälder som är mer för förälderns skull. Att föräldern inte klarar att ha egna vuxna relationer, utan har det med sitt barn. Barnet blir som en partner till sin förälder. Det kan upplevas som en trygghet att vara så viktig för sin förälder, men att det handlar mer om vad föräldern vill ha en barnets behov. Det kallas känslomässig incest när förälder inte kan värna om sin eller barnets integritet.

Där förlorar barnet att se var gränser går. Som vuxen blir man beroende av att leva genom andra. Man förväxlar behov med begär. Begär som skapats av bortträngda behov. Det är här den stora förnekelsen kommer in.

Vuxet barn

Är du ett vuxet barn?

Några av karaktärsdragen kan vara att:

  • Du behöver gissa vad som är normalt beteende
  • Du har svårt att fullfölja ett projekt från början till slut
  • Du ljuger du när det är lika enkelt att säga sanningen
  • Du dömer du dig själv skoningslöst
  • Du har svårt att ha roligt
  • Du tar dig själv på för stort allvar
  • Du har du problem med nära relationer
  • Du överreagerar du på förändringar som du själv inte styr över
  • Du söker du ständigt godkännande och bekräftelse hos andra
  • Du uppfattar du dig själv som annorlunda
  • Du är du överdrivet ansvarstagande eller överdrivet oansvarig
  • Du är du envist lojal, även mot dem som inte förtjänar det
  • Är du väldigt impulsiv?

 

Dramatriangeln

Känslomässig incest

Känslomässig incest definierades på 1980-talet som ett känslomässigt kränkande förhållande mellan en föräldrafigur och ett barn som inte involverar incest eller sexuellt umgänge, även om det involverar liknande interpersonell dynamik som ett förhållande mellan sexuella partners. Att definiera sådana relationer som “incest” har lett till kritik av konceptet för att dramatiskt luckra upp definitionen av incest, få barnmisshandel att verka vanligare än vad det faktiskt är och bli överanvänt och ogrundat. Begreppet incest är dock välmotiverat då det beskriver precis det som sker – ett gränsupplösande mellan den vuxna och. barnet.

Känslomässig incest beskrivs som att en förälder inte kan eller vill upprätthålla en relation med en annan vuxen och tvingar den känslomässiga rollen som till en make på sitt barn istället. Barnets behov ignoreras och istället existerar relationen främst för att tillgodose förälderns behov och den vuxne kanske inte är medveten om de problem som skapas av deras handlingar. Barnet blir då expert på att anpassa sig och uppfylla förälderns behov. För barnet skapar det både en känsla av att vara utvald, att ha makt och att vara värdelös. , även känd som hemlig incest, har inget att göra med incestuöst sexuellt övergrepp . Snarare är det ett ohälsosamt emotionellt förhållande mellan en förälder och ett barn som suddar ut gränserna på ett sätt som lyfter barnet till en vuxenroll. Föräldern ser till barnet för emotionellt stöd. I vissa fall söker föräldern också praktiskt stöd från barnet. Känslomässigt incest inträffar när barnet tror att de är ansvariga för sin föräldrars emotionella välbefinnande. Detta kan hända när föräldern pratar med barnet som om barnet vuxit. Föräldern kan begära råd från barnet angående problem med vuxna och kan till och med placera barnet i rollen som terapeut.

Effekterna av hemlig incest tros efterlikna faktisk incest, och Kenneth Adams, som skapade konceptet, beskriver offren som att de har ilska eller skuld gentemot föräldrar och problem med självkänsla, beroende och sexuella och emotionell intimitet.

Den jungianska analytikern och författaren Marion Woodman beskriver hemlig incest som “obegränsad bindning” där föräldern eller föräldrarna använder barnet som en spegel för att stödja deras behov, snarare än att spegla barnet till stöd för barnets känslomässiga utveckling.

Känslomässig incest är det som skadar själen genom att värdpersonen förlorar kontakten och makten över sitt liv. Ens existens är avhängd total lojalitet till förälderns villkor. Skillnaden på fysisk och känslomässig incest blir att i det känslomässiga så finns inget konkret att ta på. Inget har ju gjorts. Det gör att skammen som offret bär blir så ogreppbart att personen gärna tar på sig hela skulden för det skamlösa beteendet.

Barnet får svårt att frigöra sig eller ens uppfatta vad som sker. Barnet tvingas att bli delaktig i vad som sker och vill till och med det då det får någon slags bekräftelse där och någon slags makt över sitt liv. Där blir ju barnet viktigt. Det är de existensiella villkoret för barnet. Alltså kan det inte frigöra sig. Det är på dessa premisser som föräldern skaffat barn. Barnet vilseleds och får en skev självbild.

Att bli känslomässigt övergreppad är bland den djupaste skam som kan drabba ett barn. Det för med sig att barnet som vuxen sedan själv blir skamlös. Den skammen är den som är så svår att möta och frigöra sig från.

Känslomässig incest

Har du blivit utsatt för känslomässig incest? Här är några kännteckena

* Du känner dig otrygg i dig själv
* Du är orolig för vad andra ska tycka och tänka
* Du har svårt att hitta det egna svaret, du imiterar andra
* Du tar på dig ett ansvar för dina föräldrars mående
* Du har problem i nära relationer – det är svårt att uppleva trygghet
* Intimitet känns skrämmande och kladdigt.
* Du lever genom den andra i relationen
* Du har svårt att uppfatta din vilja och känsla när den ställs emot andras känslor
* Du har svårigheter att uppfatta gränser och även att känna vad en gräns är
* När jag frigör mig så upplever jag att jag sviker jag min förälder
* Jag känner att jag står emellan mina föräldrar
* Tilliten till dig själv och andra försvinner i och med att du kan bli illagjord, att din existens är villkorad. Du tvingas att vara lojal andra men inte sig själv.

Lästips

Silently Seduced: When Parents Make Their Children Partners, Understanding Covert Incest – Författad av Kenneth M. Adams, Ph.D.

Back To Top