skip to Main Content

1.                  Ett systemtrauma föds

Trauma kan vara någonting tydligt, som ett sexuella övergrepp eller att bli slagen, men för ett barn är ett trauma så mycket mer. Bara att födas och komma ut till någonting helt okänt är otroligt skrämmande och traumatiserande. Som barn är vi väldigt sårbara och helt utlämnade till miljön vi växer upp i.

De system som styr våra föräldrar blir våra existensiella villkor. Om våra föräldrar inte är öppna och tillgängliga så skapar det ett gränslöst förhållande mellan barn förälder. Gränserna är lösa och otydliga och gör det omöjligt för oss att se vart jag slutar och föräldern börjar. Föräldrarnas skuld och skam, blir min skuld och skam. Systemtrauman bottnar i att vi på något sätt blivit avvisade, övergivna, svikna och inte respekterade. Visade en annan väg än verkligheten. Vi måste då bli delaktiga i våra föräldrars oförmågor och anpassa oss.

Det är så sjukdomen flyttar in i oss.

2.                  Vi blir lämnande ensamma i vårt trauma

För att bearbeta och ta hand om ett trauma behöver vi möta och uttrycka den smärta vi känner. Precis det försöker vi till en början göra som barn. Vi gråter och söker tröst hos våra föräldrar, men om de är oförmögna att möta oss i det, lämnades vi ensamma i vår sorg. Vi söker efter att få trygga kärleksfulla gränser så vi kan hitta oss själva innanför de ramarna.

Mamma kanske blir orolig och rädd för att barnet gråter, pappa kanske tappar tålamodet och blir arg, eller tvärtom. Där emellan hamnar barnet och får bära skulden för deras oförmågor. Deras otillräcklighet tar över och gör att det barnet känner inte får någon plats. Barnet behöver en vuxen som är med det och går igenom det barnet känner och inte dömer det eller låter deras egen rädsla ta över. Barnet får gång på gång visat för sig att det som det känner eller uttrycker är fel och är någonting barnet måste skämmas för och får ta hand om själva.

Skammen flyttar in.

3.                  Vi blir medberoende

Vi känner att våra föräldrar inte klarar av ta hand om allt det som bor i oss, men samtidigt måste vi som barn ha våra föräldrars omvårdnad för att överleva. Vårt enda val blir därför att stänga av eller gömma de känslor som familjen inte klarar av ta hand om. Vi blir det som förväntas av oss.

Vi agerar inte längre utifrån vart vi befinner oss och utifrån våra egna känslor eller behov. Vi distanserar oss från oss själv och ser på oss som ett projekt som ska klara av livet på bästa sätt. Vi lever inte längre vårt eget liv utan lever i ett kontrollerande av oss och vår omgivning.

Motståndet mot vad som gjorde oss illa som små blir våra livsvillkor. Vi kämpar emot eller tillfredställer en makt istället för att stå på egna ben. Villkoret för vår existens blir att finnas där för andra eller fylla en funktion i olika relationer. Vi bär vår oro och rädsla i en bubbla av ensamhet och agerar utåt i hopp om att sticka hål på bubblan och slippa allting som vi bär på.

4.                  Utagerandet blir vår bästa vän

När vi får en obehagskänsla eller känner att livet blir för svårt att hantera så måste vi fly därifrån. Vi har ingen kontakt med vårt jag och det skrämmer oss att möta den personen. När vi befinner oss i det här tillståndet känns det som att vi kommer att dö om vi inte får vår drog.

Bekräftelse, kontrollerande, sex, alkohol, mat, jobb, mediciner eller egentligen vad som helst som förändrar sinnestillståndet och som vi kan frossa i. Det sunda och logiska sättet att ta hand om smärta eller oro är att möta och dela om vad vi känner. Men eftersom vi lever i en världsbild av att vi är ensamma och inte har förmågan att möta andra så blir vårt enda sätt att överleva smärtan att försöka fly ifrån den. Det kanske hjälper för stunden men skammen som kommer gör att vi bekräftar känslan vi hade som barn. Att det är något fel på oss, att vi inte är värda att älskas, att vi bara ställer till med problem och vi måste fortsätta att vara ensamma.

Om du känner att du är i behov av hjälp kan du kontakta oss på telefon, eller skriva till oss via mail eller via chatten.

Läs mer om systemtraumatologi
– ett synsätt som utgår från kärnan

Läs mer om Motusmetoden
– en individanpassad process mot tillfrisknande

Läs mer om medberoendet
– varför det uppstår, konsekvens och behandling

Back To Top