skip to Main Content

Känslomässig incest – när ett barn tvingas leva genom sin förälder

there is nothing loving or caring about a close parent-child relationship that services the needs of the parent rather than the child

Kenneth M. Adams

Känslomässig incest definierades på 1980-talet som ett känslomässigt kränkande förhållande mellan en föräldrafigur och ett barn som inte involverar incest eller sexuellt umgänge, även om det involverar liknande interpersonell dynamik som ett förhållande mellan sexuella partners. Att definiera sådana relationer som “incest” har lett till kritik av konceptet för att dramatiskt luckra upp definitionen av incest, få barnmisshandel att verka vanligare än vad det faktiskt är och bli överanvänt och ogrundat. Begreppet incest är dock välmotiverat då det beskriver precis det som sker – ett gränsupplösande mellan den vuxna och. barnet.

Känslomässig incest beskrivs som att en förälder inte kan eller vill upprätthålla en relation med en annan vuxen och tvingar den känslomässiga rollen som till en make på sitt barn istället. Barnets behov ignoreras och istället existerar relationen främst för att tillgodose förälderns behov och den vuxne kanske inte är medveten om de problem som skapas av deras handlingar. Barnet blir då expert på att anpassa sig och uppfylla förälderns behov. För barnet skapar det både en känsla av att vara utvald, att ha makt och att vara värdelös. , även känd som hemlig incest, har inget att göra med incestuöst sexuellt övergrepp . Snarare är det ett ohälsosamt emotionellt förhållande mellan en förälder och ett barn som suddar ut gränserna på ett sätt som lyfter barnet till en vuxenroll. Föräldern ser till barnet för emotionellt stöd. I vissa fall söker föräldern också praktiskt stöd från barnet. Känslomässigt incest inträffar när barnet tror att de är ansvariga för sin föräldrars emotionella välbefinnande. Detta kan hända när föräldern pratar med barnet som om barnet vuxit. Föräldern kan begära råd från barnet angående problem med vuxna och kan till och med placera barnet i rollen som terapeut.

Effekterna av hemlig incest tros efterlikna faktisk incest, och Kenneth Adams, som skapade konceptet, beskriver offren som att de har ilska eller skuld gentemot föräldrar och problem med självkänsla, beroende och sexuella och emotionell intimitet.

Den jungianska analytikern och författaren Marion Woodman beskriver hemlig incest som “obegränsad bindning” där föräldern eller föräldrarna använder barnet som en spegel för att stödja deras behov, snarare än att spegla barnet till stöd för barnets känslomässiga utveckling.

Känslomässig incest är det som skadar själen genom att värdpersonen förlorar kontakten och makten över sitt liv. Ens existens är avhängd total lojalitet till förälderns villkor. Skillnaden på fysisk och känslomässig incest blir att i det känslomässiga så finns inget konkret att ta på. Inget har ju gjorts. Det gör att skammen som offret bär blir så ogreppbart att personen gärna tar på sig hela skulden för det skamlösa beteendet. 

Barnet får svårt att frigöra sig eller ens uppfatta vad som sker. Barnet tvingas att bli delaktig i vad som sker och vill till och med det då det får någon slags bekräftelse där och någon slags makt över sitt liv. Där blir ju barnet viktigt. Det är de existensiella villkoret för barnet. Alltså kan det inte frigöra sig. Det är på dessa premisser som föräldern skaffat barn. Barnet vilseleds och får en skev självbild. 

Att bli känslomässigt övergreppad är bland den djupaste skam som kan drabba ett barn. Det för med sig att barnet som vuxen sedan själv blir skamlös. Den skammen är den som är så svår att möta och frigöra sig från. 

Konsekvenserna av känslomässig incest

Konfluens är den kliniska termen för det som sker när vi som barn tvingas sammansmälta med vår förälder. Det är en av de neurotiska tillstånden, som innebär att ha förlorat att existera på sina egna premisser. Det gör att vi som vuxna tror att det är det som är kärlek, när vi två blir en. Vi strävar efter att bli ett med vår partner. Vi letar efter den ”rätta”. Vi blir helt förtvivlade när vi blir lämnade. Vi är beroende av den romantiserad bilden av vad kärlek är vad . Inte av kärlek. Kärlek och trygghet har vi aldrig fått, så det vet vi inte vad det är.

Ett annat tillstånd kan bli att vi aldrig kan vara helt och fullt i en relation av känslan att vi sviker vår förälder. Det blir som att vi är otrogna och/eller att ingen duger åt oss.

Att bli känslomässigt övergreppad är bland den djupaste skam som kan drabba ett barn. Det för med sig att barnet som vuxen sedan själv blir skamlös. Den skammen är den som är så svår att möta och frigöra sig från. Barnet, och senare den vuxne, får svårt att frigöra sig eller ens uppfatta vad som sker.

Skammen att ha blivit utsatt är stor. Men man är långt ifrån ensam. Konsekvenserna av känslomässig incest är en av de vanligaste skador vi människor bär på.
Vi väljer inte att vara i den skammen. Men vi kan hitta modet för att ta hjälp. För hjälp måste man ha. Skammen har tagit så mycket av själen att vi klarar inte att själva tillfriskna.

Kännetecken

Har du blivit utsatt för känslomässig incest? Några av kännetecknen hittar du här:

* Du känner dig otrygg i dig själv
* Du är orolig för vad andra ska tycka och tänka
* Du har svårt att hitta det egna svaret, du imiterar andra
* Du tar på dig ett ansvar för dina föräldrars mående
* Du har problem i nära relationer – det är svårt att uppleva trygghet
* Intimitet känns skrämmande och kladdigt.
* Du lever genom den andra i relationen
* Du har svårt att uppfatta din vilja och känsla när den ställs emot andras känslor
* Du har svårigheter att uppfatta gränser och även att känna vad en gräns är
* När jag frigör mig så upplever jag att jag sviker jag min förälder
* Jag känner att jag står emellan mina föräldrar
* Tilliten till dig själv och andra försvinner i och med att du kan bli illagjord, att din existens är villkorad. Du tvingas att vara lojal andra men inte sig själv.

Podcastavsnitt om Känslomässig incest

Lästips

Silently Seduced: When Parents Make Their Children Partners, Understanding Covert Incest – Författad av Kenneth M. Adams, Ph.D.

 

Reflektionsfrågor – Känslomässig incest

Här har du några frågor som är tänkta att hjälpa dig i din process, att synliggöra ditt förlorande av dig själv. Ta god tid på dig, känn in, skriv ner svaren, lämna dem en stund och och kom tillbaka. 

  • Har du en bild av din förälder som perfekt? 
  • Är din förälder skör och du måste ta hand om dennes känslor?
  • Är du för dig oförklarligt arg på din förälder?
  • Är din förälders oro för dig ett hinder i ditt liv?
  • Känns det som att det är bara din förälder som förstår vad du behöver?
  • Är det som att du måste berätta allt för din förälder?
  • Känner du att du har problem med din sexualitet? 
  • Måste du duga som ett objekt för andra?
  • Hamnar du i tillstånd som blir sexualiserande?
  • Är sex ett problem – för mycket eller för lite?
  • Är du en konkurrent till din ena förälder – som inte når sin partner för att du står mellan?
  • Binder du ditt eget barn till dig på samma sätt som din förälder gjorde med dig?

Hur blev frågorna för dig?

 

Om medberoende

Läs mer om medberoende
hur det blir till och hur det yttrar sig

Om systemtrauma

Läs mer om systemtrauma
– kärnan i medberoendet

Om sjukdomsförloppet

Läs mer om sjukdomsförloppet
från systemtrauma till medberoende

Om känslomässig incest

Läs mer om känslomässig incest
hur det blir till och hur det yttrar sig

Om vuxet barn

Läs mer om vuxet barn
vad det är och hur det yttrar sig

Systemtraumatologi

Läs mer om systemtraumatologi
ett synsätt som utgår från kärnan

Back To Top