Vi är inte medberoende till någon. Vi är medberoende till systemet som styr oss

Alla människor är medberoende, mer eller mindre. Jag kan inte välja att sluta vara det. Det som skett är att jag förlorat mig till förmån för det system som omgett mig under min uppväxt. När jag får en känsla av att jag kan bli utesluten, att det är villkor för min existens, eller när en känsla blir för stark eller att någon kommer mig för nära, så väcks såret inom mig från när jag var liten.

Systemtrauma uppstår då vår upplevelse av det som sker gör att vårt varande omprövas och omformas för att skydda oss inför att samma sak skulle hända igen. Denna anpassning bär vi med oss och den begränsar vår möjlighet att möta våra egna behov fullt ut. Och det som har hänt kommer att upprepas just eftersom vi gör allt för att undvika det.

Trauma skapar medberoende.
Medberoendet gör att kontrollen över livet tar över livet